EN
VECKA NÄRA EVIGHETENS VÄRLD

Hela
veckan har varit präglad av Evighetens värld, som blir så påtagligt nära när
någon i gemenskapen brutit upp.

Under
denna nya vecka, efter 8:e söndagen under året, ber vi i bönen efter
kommunionen:

”I
glädje över frälsningens gåva
ber vi
ödmjukt Herre,
att
vår gemenskap i Kristi kropp
får
fortsätta i alla evigheter”.

Det är
en vecka sedan Moder Birgitta lämnade oss den 19 februari. Här på
östgötaslätten vårdas den gamla traditionen med själaringning när någon gått ur
tiden. På fredagen ringde man i Väversunda kyrka nedanför klostret. Svagt kunde
vi höra ljudet här i klostret.

Innan vesper på söndagen gick vi in i kyrkan
till endast en klockas själaringning (annars ljuder alla tre) och stod bedjande
i våra korstolar och bad om den eviga friden för Moder Birgitta.

Vespern
började, som alltid:

”O Gud
kom till min räddning,
Herre,
skynda till min hjälp…”

Varje
dag ber vi denna bön sju gånger, för oss själva och för alla vi bär med oss.
Denna dag fick bönen en alldeles särskild innebörd.

I måndags bars kistan till Kapitelsalen, där
vi bad tillsammans. Under ett dygn kunde systrarna gå in och be enskilt.


tisdag eftermiddag samlades vi till bön i Kapitelsalen och sjungande följde vi
kistan till den väntande bilen.