Vallen omkring klostret har med tiden allt mer kommit att
likna en nordisk Törnrosahäck, nästan omöjlig att sköta för systrar med ringa
skogsvårdserfarenhet. Hur tacksamma är vi inte att Sr Carins bror Per kommit
denna vecka, med motorsåg och erfaren blick för vad som måste huggas ner och
vad som måste beskäras!

Den ena högen efter den andra växer för att forslas bort med traktor och
lämnar hopp om en mer hanterbar omramning av klostret!