aftonen före Epifania, medan de vise männen ännu är på väg mot Betlehem för att
hylla den nyfödde Frälsaren, samlades vi i kryptan.

Den tomma, halmfyllda krubban stod framför altaret.

De
vise männen bar på sina gåvor, det dyrbaraste de kunnat tänka ut. De sökte
Konungen, den evige Konungen, världsalltets Konung och kom för att hylla honom.

Vi stod där med tomma händer, med samma längtan att hylla
Frälsaren. Vi kom med det enda vi har: våra liv, vår längtan att ge Kristus vår
tro, vårt hopp, vår kärlek.

De
vise männen steg fram till krubban, öppnad sina kistor och räckte fram sina
gåvor till Herren: guld, rökelse och myrra.

Här, runt altaret, förnyade vi våra klosterlöften och bad
honom, som är större än allt vi kan tänka och föreställa oss, om trohetens nåd.