Vi hade rustat för att ta emot Biskop Anders och tjugo av Stiftets präster för den årliga reträtten.

Efter högmässan kommer det olycksbådande budet:

DET FINNS INGET VATTEN I LEDNINGEN!

Vad gör man utan vatten?

Stor och välordnad kalabalik utbryter:

Kommunen vet inget om felet, men rycker genast ut: snart finns 100 liter dricksvatten i dunkar.

Systrar rycker ut, hämtar mer vatten ur vår egen källa att spola toaletterna med.

Man letar efter felet i brunnar och ledningar,

det spåras och klättras, ner och upp ur brunnar,

fram och tillbaka över de leriga fälten neråt Skedet.

Pettersson gräver,

rörmokare skruvar och undrar:

Var? Hur?

Telefonen går varm:

Kära medsystrar i St:a Birgittas Kloster:

Kan ni hysa några präster om vi inte löser vattenfrågan innan natten?

Innan mörkret blivit alltför kompakt erbjuder den närmaste grannen att

koppla en liten slang till sin egen brunn. Om vi är sparsamma med vattnet så kanske??? Grundvattennivån är ändå bra just nu…

Sagt och gjort:

Varningsskyltar om att köra varsamt i kröken sattes upp:

Klostrets ödmjuka vattenförsörjning för tillfället!

Tänk att så mycket vatten ändå kan passera genom en relativt tunn slang…

En liten slang in i det stora huset lät oss få tillräckligt med vatten under de dryga två dygn det tog att lokalisera och åtgärda felet.

TACK alla som så storartat hjälpte oss!

Tack alla som lojalt följde anvisningarna på blad med meddelanden om duschförbud som hängdes upp i gästhuset!

Det inte blev stopp i några rör!

Tack för alla timmar av lojalt handdiskande medan diskmaskinen ofrivilligt vilade!

Tack Birgittasystrar för lojalt stöd och uppmuntrande tillrop.

Efter sext på onsdagen gladdes vi gemensamt åt det ljuva skvalandet ur kranarna när allt var helt igen!